Gnäll

Jag har satt mina första betyg på två år. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag tycker att det är kul... Hela  min kropp protesterar när jag ska sätta betyg. Jag får ont i ryggen och konsumerar stora mängder med sötsaker för att hålla energinivån på max. När betygen är klara sover jag ut och vaknar som en ny människa. Lugnare och lättad. Några dagar åtminstone...

Gräset har äntligen blivit klippt, efter att Pär skrivit ett inte alltför trevligt mail till de som har hand om lägenheten. Vi trodde ju att allt skulle bli bättre när det blev en ny byrå, men tji verkar vi få. De har i och för sig grävt upp golvet i tvättstugan för att få ordning på avloppet och efter en vecka är de ännu inte klara. Vi har nu ett 2x1 m stort hål inramat av jord och lera precis framför vår tvättmaskin. Känns inte så fräscht. I garaget, som vi inte kan ställa bilen i, har vi haft översvämning tre gånger den senaste veckan. Det luktar inte fräscht där. Vi påpekade problemet i augusti när vi kom tillbaka efter sommaren. I december lovade de att de skulle rensa takrännorna för att se om det kunde få bukt med de ständiga översvämningarna, men ännu har inget hänt. Det enda positiva i detta sammanhang är att jag inte äger fastigheten med tanke på bristen på underhållsarbete.

Så här rent och fint har vi det i vår tvättstuga för tillfället. Jag hoppas innerligt att de verkligen får ordning på avloppet så att våra grannar slipper att få upp smutsigt vatten i sin dusch i fortsättningen...

Usch vad gnälligt det här inlägget blir. Det beror nog på att jag glömde min "bitchbanan" hemma när jag åkte ner på stan idag. För er som inte vet vad en "bitchbanan"är kan jag berätta att för de personer som, liksom jag, får snabba blodsockerfall så är en banan en ständig följeslagare. Om man känner att blodsockerfallet är på gång så äter man snabbt sin banan och helt plötsligt känns livet mycket bättre. Får man inte i sig bananen vid rätt tidpunkt så kommer bitchen i en fram och den vill varken man själv eller någon i ens omgivning stifta bekantskap med. Idag missade jag banantidpunkten och resten av dagen har gått i stressens tecken, trots att jag försökte kompensera bananen med en chokladbit...

Måndag till torsdag den här veckan har jag conseil de classe, dvs konferenser som beslutar om eleverna ska bli uppflyttade till nästa år, eller om de måste gå om. Man ska vara med på alla konferenser i de klasser man har elever som man undervisar. Jag har en elev från en fransk klass och satt därför med på en helt franskspråkig konferens idag. Det var en ny erfarenhet. Jag behövde inte säga något och tur var väl det för de pratade mycket snabbare än på mina hörövningar och dem får man lyssna på minst två gånger för att förstå...

Förra veckan var min bror här och förgyllde vår tillvaro och de närmaste veckorna kommer att gå i besökens tecken. På söndag tar vi emot min brorsdotter med vän, därefter goda vänner från Göteborg och efter dem dyker våra före detta grannar upp. Vi ser väldigt mycket fram emot dessa besök och barnen är mycket ivriga eftersom det nu är barn som kommer och hälsar på. Innan alla besök drar igång ska vi fira svensk midsommar med allt vad det innebär. Det enda jag antagligen inte kommer att kunna fixa är väl sju sorters blommor, eller går det lika bra med de blommor man köper i affären?