Gnäll

Jag har satt mina första betyg på två år. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag tycker att det är kul... Hela  min kropp protesterar när jag ska sätta betyg. Jag får ont i ryggen och konsumerar stora mängder med sötsaker för att hålla energinivån på max. När betygen är klara sover jag ut och vaknar som en ny människa. Lugnare och lättad. Några dagar åtminstone...

Gräset har äntligen blivit klippt, efter att Pär skrivit ett inte alltför trevligt mail till de som har hand om lägenheten. Vi trodde ju att allt skulle bli bättre när det blev en ny byrå, men tji verkar vi få. De har i och för sig grävt upp golvet i tvättstugan för att få ordning på avloppet och efter en vecka är de ännu inte klara. Vi har nu ett 2x1 m stort hål inramat av jord och lera precis framför vår tvättmaskin. Känns inte så fräscht. I garaget, som vi inte kan ställa bilen i, har vi haft översvämning tre gånger den senaste veckan. Det luktar inte fräscht där. Vi påpekade problemet i augusti när vi kom tillbaka efter sommaren. I december lovade de att de skulle rensa takrännorna för att se om det kunde få bukt med de ständiga översvämningarna, men ännu har inget hänt. Det enda positiva i detta sammanhang är att jag inte äger fastigheten med tanke på bristen på underhållsarbete.

Så här rent och fint har vi det i vår tvättstuga för tillfället. Jag hoppas innerligt att de verkligen får ordning på avloppet så att våra grannar slipper att få upp smutsigt vatten i sin dusch i fortsättningen...

Usch vad gnälligt det här inlägget blir. Det beror nog på att jag glömde min "bitchbanan" hemma när jag åkte ner på stan idag. För er som inte vet vad en "bitchbanan"är kan jag berätta att för de personer som, liksom jag, får snabba blodsockerfall så är en banan en ständig följeslagare. Om man känner att blodsockerfallet är på gång så äter man snabbt sin banan och helt plötsligt känns livet mycket bättre. Får man inte i sig bananen vid rätt tidpunkt så kommer bitchen i en fram och den vill varken man själv eller någon i ens omgivning stifta bekantskap med. Idag missade jag banantidpunkten och resten av dagen har gått i stressens tecken, trots att jag försökte kompensera bananen med en chokladbit...

Måndag till torsdag den här veckan har jag conseil de classe, dvs konferenser som beslutar om eleverna ska bli uppflyttade till nästa år, eller om de måste gå om. Man ska vara med på alla konferenser i de klasser man har elever som man undervisar. Jag har en elev från en fransk klass och satt därför med på en helt franskspråkig konferens idag. Det var en ny erfarenhet. Jag behövde inte säga något och tur var väl det för de pratade mycket snabbare än på mina hörövningar och dem får man lyssna på minst två gånger för att förstå...

Förra veckan var min bror här och förgyllde vår tillvaro och de närmaste veckorna kommer att gå i besökens tecken. På söndag tar vi emot min brorsdotter med vän, därefter goda vänner från Göteborg och efter dem dyker våra före detta grannar upp. Vi ser väldigt mycket fram emot dessa besök och barnen är mycket ivriga eftersom det nu är barn som kommer och hälsar på. Innan alla besök drar igång ska vi fira svensk midsommar med allt vad det innebär. Det enda jag antagligen inte kommer att kunna fixa är väl sju sorters blommor, eller går det lika bra med de blommor man köper i affären?

Städer, kor och gräs

Är inne i en period när jag börjar skriva inlägg som jag inte skriver klart och publicerar. När jag sedan kommer ihåg det känns det inte aktuellt längre och jag bryr mig inte om att publicera det jag skrivit.

De senaste veckorna har vi bland annat besökt Dinant i Vallonien. En gammal stad, som varit strategiskt betydelsefull under långa tider. Den ligger vid floden Meuse, en viktig transportled, och vid staden fanns en av få broar över den mäktiga floden. Söt stad med fint citadell som varit i olika länders ägo under olika tider. Enligt mig är staden väl värd ett besök.

Vy över staden Dinant. Bilden är tagen uppe vid citadellet. 

En annan stad som är väl värd ett besök är De Haan, vid kusten. En liten pittoresk stad där husen inte får byggas högre än fyra våningar. Vi tillbringade pingstdagen på stranden där och fick än en gång bekräftat att vi inte är skapta för att ligga på stranden. Jag, som är en nitisk användare av solkräm, missade att smörja in fötter och ben ordentligt och brände mig värre än på säkert 20 år. Lika illa var det för Johan och Pär. Pontus har begåvats med ett bättre pigment och var den enda i familjen som inte var paprikaröd på någon del av kroppen. Hur som helst var det en fin strand och barnen tyckte att det var kul att bada i havet. Jag badade inte...

I samband med båda utflykterna har vi sett mycket kor. Framför allt har vi sett många Belgian Blue. Det är verkligen stora kossor. Det blir väldigt uppenbart när de går och betar i samma hage som "vanliga" kor. Jag tycker att de ser ganska groteska ut och svensk som jag är undrar jag om de verkligen är rätt att avla fram ett djur med så mycket muskelmassa.

Gräset blommar för fullt, liksom flädern. Jag nyser och förbannar än en gång hyresvärden som inte har klippt gräset. Nu tänker någon säkert att jag kan klippa gräset själv. Det skulle jag gärna göra om vi hade en fungerande gräsklippare i källaren. Enligt vårt hyreskontrakt ska det ingå trädgårdsmästare i priset som vi betalar. Tidigare har det kommit några män då och då som har klippt gräset och häckarna med maskiner som de har haft med sig på en släpkärra. Dessa män, och därmed även maskinerna,  har lyst med sin frånvaro hela våren. Det innebär att gräset numera är 40 cm högt på de fläckar som Pontus inte spelar fotboll på.

På tal om Pontus och fotboll så är han nu anmäld till en klubb inför hösten. En fransktalande sådan. Nu blir det en seriösare satsning med träning två dagar i veckan och matcher en dag i veckan. Förhoppningsvis utvecklas hans spel och hans språk parallellt. Det ska bli spännande att se vad han tycker om att spela i en "riktig" klubb.

Johan är en inbiten bokslukare och fick han välja skulle han ligga i sängen och läsa hela dagarna. På kvällarna måste jag lägga undan boken han läser, om jag inte gör det läser han i smyg så länge han orkar. Hans favoritböcker för tillfället är serien Beast Quest och nu försöker han att läsa en av dem på engelska. Den finns inte på svenska på skolbiblioteket, men Henry har lånat ut sin böcker till honom. Jag undrar hur mycket han förstår och är imponerad av att han försöker att läsa böcker på engelska. Det är ju ingen engelskspråkig skola han går i, men de har en lektion engelska varje dag med en lärare som måste vara "native speaker".

Johan läser allt han kommer över. Jag hittade honom liggande på golvet på stormarknaden, han var försvunnen när vi skulle betala. Han låg och läste en faktabok för barn - på franska och hade helt glömt bort tid och rum. 

Jag kämpar vidare med att försöka lära mig franska. Det går upp och ner. För det mesta känns det som mest ner. För tillfället sitter jag och funderar på om jag inte borde åka på en språkresa i sommar på franska rivieran. Fast språkresa känns väldigt mycket som något man gör som tonåring och det kan jag ju inte påstå att jag är längre... Men om några veckor ska jag umgås med två tonåringar i några dagar. Min brorsdotter och hennes kompis kommer hit. Det ska bli kul!