När vi kom till hållplatsen fick vi ett sms som meddelade att bussen inte kunde komma fram till vår hållplats. Snabbt bestämde jag och en av de andra mammorna att vi skulle ta vår bil. Jag körde och hon guidade mig på vägar jag aldrig kört förut och som jag aldrig skulle hittat själv. Barnen kom i tid till skolan, men det tog mig över en och en halv timme att köra fram och tillbaka till skolan. En sträcka på ca 6-7 kilometer, enkel väg. När jag kom tillbaka hade demonstrationen redan gått och jag missade tillfället att fotografera folkmassan innan de gav sig av mot sitt mål.
I eftermiddags var jag bildlärare några timmar. Alla som känner mig, eller har sett mig försöka rita/teckna någon gång, ler säkert brett nu och undrar hur det gick. Jag behövde inte avslöja min avsaknad av konstnärliga anlag för barnen idag. De gjorde ett collage på en Billy bokhylla och klippa och klistra kan jag.
Mitt ansiktes vänstra sida kommer inom de närmaste dagarna att skifta i regnbågens alla färger. Vi får besök imorgon och tänkte stoltsera med en nyinredd matsal när våra gäster dyker upp. Som en del i denna homestyling skulle vi sätta upp en ny taklampa. Av någon anledning trillade den rakt i pannan och över ögat på mig. Jag fick den största blåtira jag haft sedan jag körde huvudet i Järnvågsbron 1998. En helg i STORA solglasögon väntar...
 |
| Skoja aldrig med en Pirce från Artemide. Trots mjuka former är aluminium hårt när det träffar huvudet på en lagom klantig person. Mörk ring under ögat fick en helt ny innebörd. |
Inte för att vara taskig men den blåtiran kommer inte att lägga sig över helgen. När jag pluggade på UCSB blev jag attakerad av en pappershållare på exakt samma ställe. Den förbannade städaren hade glömt att låsa den efter påfyllnad, det tog tre veckor, alla regnbågens färger inkluderade.
SvaraRaderaDet blir nog mest synd om Pär om ni är ute tillsammans, han kommer att få en del menande blickar....
Tyvärr vet jag att den inte kommer att försvinna över helgen... Jag räknar med att svullnaden har gått ner något på måndagen. Jag körde ju ögonbrynet i Järnvågsbron vid Esperantoplatsen i maj 1998 och det tog väl närmare tre veckor innan det hade försvunnit. Pär kommer säkerligen att få en del blickar igen... Men, men värre saker händer i ens liv!
SvaraRaderaGå till ett apotek och köp Hirudoid, finns som creme och gel. Jag smörjer mina blåmärken på benen efter operationerna med den och den gör att de bleknar fortare och gör läkningen smidigare!
SvaraRaderaMen det ser inte kul ut...
Tack för tipset. Mina "bussmammor" berättade att det fanns något på apoteket för att lindra blåmärken, men de visste inte vad det hette. Nej, det ser inte kul ut och det känns lite lagom bedövat idag. Det som är positivt är att jag beroende på svullnaden har fått lite rundare kind på vänstersidan och det ger mitt ansikte en lite mjukare form. ;)
SvaraRaderaHaha! Man måste ju se det positiva ;-)
SvaraRadera