Jaha, så var det gjort! Det första provet i franska som jag någonsin haft. Det gick nog över förväntan, men man ska inte ropa hej... På fredag kommer resultatet. Det känns skönt att det är över och jag tror att jag har hittat en hyfsat bra studieteknik nu.
Idag skulle vi åka till hamnen för att hälsa sant Nikolaus välkommen tillbaka efter en lång resa. St Nikolaus är, enligt en artikel i DN 20091204, bland annat barnens skyddshelgon. Den 6 december firas hans dag i många katolska länder, Belgien inkluderat. Då får barnen godis och presenter av st. Nikolaus och hans medhjälpare "Zwarte Piet". Nikolaus sägs vara en föregångare till vår jultomte och precis som denne man sägs han anteckna vilka barn som varit snälla respektive elaka under årets gång. Hans medhjälpare "Zwarte Piet" bär med sig ett ris för att kunna slå de elaka barnen. "Zwarte Piet" är för övrigt en omtvistad figur vars ursprung det finns många olika förklaringar till. Den snällaste är väl att han skulle vara ett moriskt barn som st. Nikolaus en gång i tiden har räddat från ett dödsstraff. Utöver den finns det en hel del förklaringar som antagligen Sverigedemokraterna skulle gilla. Nog om st. Nikolaus.
Som sagt var åkte jag och barnen till den angivna tunnelbanestationen. Där uppdagades dock ett problem. Stationen låg en bit från den plats vi skulle till och jag hade glömt den angivna adressen och den annons som jag hade fått angående evenemanget. Personer i min närhet som skulle kunna ha hjälpt mig med att hitta adressen svarade inte i telefon... Det blev med andra ord ganska komplicerat. Saken blev inte bättre av att kvarteren vi hamnat i nog var de minst trevliga jag besökt under mina två månader i Bryssel. Människorna som fanns på gatorna verkade inte helt pålitliga... En del lättklädda kvinnor i gathörnen och en del män som antingen hade psykiska besvär eller hallucinerade beroende på andra orsaker. Ingen av dem påminde om st. Nikolaus eller "Zwarte Piet". Efter att ha irrat runt en stund och försökt att förstå vart vi skulle gå, gav jag upp och lovade barnen varsin belgisk våffla om vi åkte därifrån... Man är ju styrelsemedlem i föräldraföreningen "Hotet och mutans vänner";)
Vi åkte tillbaka till Rogier och där träffade vi Pär. Han köpte nytt tunnelbanekort förra veckan och eftersom kortautomaten hade dragit beloppet från hans kontokort två gånger skulle han nu ordna det på ett av de sex ställen i staden där det är möjligt. När han kom dit strax efter klockan fyra var nummerlapparna slut. Han påpekade det för en av de anställda och fick då veta att det var de medvetna om. De skulle nämligen stänga snart. Till saken hör att de ska ha öppet till klockan sex, nästan två timmar till.
Klockren belgisk logik? Förfarandet runt köpet av tunnelbanekort har sysselsatt både min och Pärs hjärna. Vi kan inte riktigt förstå varför det alltid är så fruktansvärt långa köer om man behöver hjälp med något som har med korten att göra. Vad håller de egentligen på med? Ska man behöva vänta i timmar varje gång man behöver lite hjälp? När jag passerade förbi kortbutiken en timme senare slingrade sig kön fortfarande lång och då förstod jag logiken i det hela. De vet hur många de kan betjäna på en dag och har därför bara ett visst antal nummerlappar för att de ska kunna stänga klockan sex...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar