Besök på flera sätt

Det finns flera anledningar till att det inte har uppdaterats här på lite mer än en vecka. Jag har haft fullt upp med jobb, plugg och besök.

Förra söndagen kom min före detta kollega och vän, E, hit. Hon var beordrad att ta ledigt beroende på för stor kompbank. Hon valde att besöka mig och det uppskattar jag mycket.

I måndags följde hon med mig till jobbet på förmiddagen. När vi kom till personalrummet möttes vi av ett hav av människor. Något mycket tragiskt hade inträffat under helgen. En av de anställda hade mördats av sin man. För min del har det varit sådant som jag hittills bara har läst om i tidningarna. Trots att jag aldrig hade talat med personen i fråga eller ens hälsat på henne grips man av att någon ska behöva sluta sitt liv på det sättet. Tankarna hamnar snabbt hos hennes barn som nu har mist sin mamma och sin pappa. För E:s del innebar det att hon fick följa med på mina lektioner istället för de lektioner jag hade planerat tillsammans med mina kollegor.

I tisdags åkte vi ner på stan efter frukost och hann med att se kisspojken och Grand Place bland annat. Jag försökte att få tag på legokalender till barnen, men misslyckades, än en gång... Jag lyckades att dock att köpa choklad av olika fabrikat och den har vi ätit av under resten av veckan. Vi åt en god lunch och strosade runt lite innan det var dags att åka hem för att hämta upp barnen.

Onsdag innebar ännu ett välkommet besök för vår del. Rörmokaren kom hit. Vi har väntat på honom i sex veckor... Nu var det inga akuta problem, men två av tre duschar har kalkat igen och vi har bara haft en dusch, i gästrummet, som fungerat. De fixade duscharna och kranarna till handfaten. Nu väntar vi bara på att någon ska laga porttelefonen. Sedan tre veckor tillbaka finns det ingen risk att vi får oväntade besök eftersom det inte fungerar att ringa på porttelefonen. Man kan väl utan att överdriva påstå att huset vi bor i inte är direkt prioriterat av ägarna. Ett annat hus som var prioriterat av ägarna var arkitekten Hortas . Det besökte vi i onsdags eftermiddag och det var ett fint exempel på art nouveau här i Bryssel, men lite tråkigt om man har besökt Barcelona och Gaudís hus.

Torsdag förmiddag tog vi spårvagnen ut till Tervuren. En väldigt mysig spårvagnstur som till viss del går genom lövskogen. Målet för dagen var Afrikamuséet. Ett stort gammalt naturhistoriskt och etnografiskt museum byggt i början av 1900-talet. Ett monument över den belgiska kolonialtiden, som man idag försöker att ge en nyanserad bild av. Eftersom det snart ska stängas för renovering har man även öppnat upp magasinen i källaren. Därnere bland alla uppstoppade djur, och med en inte så angenäm doft i näsan, dementerar man det gamla ryktet om att det tidigare skulle ha funnits uppstoppade afrikaner på muséet. Man påstår att ryktet kunde härledas till två mumier som funnits (finns?) i samlingarna. En sak som vi speciellt lade märke till var att de har tagit bort hornen från alla noshörningar som visas på muséet. Det beror på de stölder av noshörningshorn som förekommit på olika platser.

Några skallar i källaren på Afrikamuséet. 

I fredags morse vinkade jag av E och fortsatte sedan till jobbet. Efter ännu en dag på jobbet/ i skolan kom vi hem och fick träffa Henry för första gången på länge, ett kärt återseende för alla tre pojkarna, de leker väldigt bra tillsammans.

Igår fortsatte jag min jakt på legokalender, men får nog se mig besegrad. Det får bli en annan lösning på årets julkalender. Vi fick upp några av stjärnorna och ljusstakarna igår, men upptäckte att vi måste komplettera vårt glödlampeförråd lite för sent. De inköpen får vänta till måndag eller tisdag, eftersom affärerna är stängda på söndagar. Vi var bjudna på middag igår, men fick lämna återbud då Pontus är lite krasslig. Istället fick vi skypea med våra vänner som hade julfest. Vilken fantastisk uppfinning det är med skype. Det är så kul att se sina vänner ibland och igår kände vi oss nästan delaktiga i julfesten.

Vi tände det första ljuset idag, åt några pepparkakor och kände lite julstämning, trots att löven fortfarande sitter kvar på en del av träden och att det idag var tio grader varmt ute.

Parlamentarium och provsmakning

Den senaste veckan har varit fullspäckad, ur mitt hemmafruperspektiv. Jobb måndag och fredag och obligatorisk seminariediskussion i onsdags kväll har sett till att jag har varit fullt upptagen varje dag. Det var min första digitala seminariediskussion någonsin och jag hade förberett mig väldigt väl, tycker jag själv. Jag hade dock lite problem med att förstå hur diskussionen skulle gå till, men efter 20 minuter förstod jag principen. Det var en ny erfarenhet och jag tycker att det fungerade ganska bra, men givetvis är en diskussion där man kan se deltagarna mer givande. Kroppsspråk, tonfall och ansiktsuttryck är, enligt mitt tycke, en viktig del i en diskussion. För tillfället är dock de digitala diskussionerna suveräna med tanke på kostnaden som skulle ha blivit om jag hade varit tvungen att ta mig till Växjö eller Kalmar tre gånger under november och december.

I torsdags var jag otroligt seg när jag vaknade. Ett litet elakt förkylningsvirus irriterar min kropp. Jag träffade en vän och gick en liten promenad och vi hamnade på det nyöppande Parlamentarium. Enligt Europaparlamentets informationskontor i Sverige har Parlamentarium en yta på ca. 6 000 m2 och beräknas ta emot ca. 400 000 besökare om året. Ett besök ska ta ca. 1,5 timme och man guidas genom EU:s historia med hjälp av en audioguide. Vi stannade inte i 1,5 timme, det var jag för seg för. Vad jag reagerade på var hur otroligt stora lokaler man har till sitt förfogande mitt i centrala Bryssel. I onsdags var det inte speciellt mycket folk där och det kändes ödsligt. Jag undrar vad det kostar att driva detta besökscentrum och hur populärt det kommer att bli. Självklart anser jag att man måste få EU-medborgarna att få upp ögonen för vad EU gör och hur EU fungerar, men frågan är om det är värt så mycket pengar som det här uppenbarligen måste kosta. Jag ska ta mig dit vid ett senare tillfälle och ge det en ärlig chans.

Hösten det här året har varit väldigt varm och vacker. Under träden i parken ligger en matta av löv i olika kulörer. Det är så vackert. Jag skulle vilja gå i löven, men vågar inte riskera att få en massa hundskit på skorna...

I min lilla serie om skillnader mellan Sverige och Belgien har jag en ny upptäckt då det gäller att handla mat. För det mesta undviker jag att handla mat på lördagar, eftersom det ofta är väldigt mycket folk i affärerna. Idag var ett undantag och tidig eftermiddag tillbringades på en stormarknad. Där kan man köpa allt man kan tänkas behöva, inklusive alkohol. På lördagar har de alltid provsmakning av en massa olika varor. Idag kunde man bl.a  få prova kakor, pommes frites för mikron, glass, kakor, kaffe och vin. Nu var det inte bara vin man kunde få prova utan även öl och vodka. För mig känns det väldigt konstigt då alla kör bil till denna stormarknad. Givetvis är det inga större mängder som serveras, men går man runt och provsmakar tre olika viner, två öl och lite vodka på det så skulle åtminstone jag känna mig lite påverkad. Efter det ska man hämta sin bil i parkeringshuset och köra hem. Kanske inte så konstigt att många bilar har bucklor på både det ena och andra stället...

Barnen kan lämna sina önskelistor till St. Nikolaus på stormarknaden. 

Armistice

I fredags var det helgdag i Belgien. Liksom i många andra europeiska länder minns man den 11 november vapenstilleståndet efter första världskriget. För mig som svensk var det en liten aha-upplevelse förra året. I Sverige uppmärksammas inte den 11 november, eftersom vi inte deltog i det första världskriget.  Jag hade inte en tanke på att man fortfarande uppmärksammade denna dag i de krigshärjade länderna. Kanske något naivt för en lärare i historia... Det är inte helgdag för de som arbetar inom EU. Som den polska mamman vid bussen konstaterade skulle det inte vara "så snällt mot tyskarna"... I vilket fall som helst har jag nu upplevt två 11 november i Belgien och det är verkligen en lugn dag. Affärerna är stängda och trafiken är inte alls så intensiv som den är en vanlig dag, trots att alla belgare är lediga.

För övrigt känns det inte som att jag har så mycket nytt att berätta. Min plan var att vi skulle åkt till Amsterdam helgen som gick, men det fanns inga lediga hotellrum. Anledningen till det var med stor sannolikhet att många hade långhelg beroende på helgdagen i fredags. Med facit på hand var det väl dessutom bra att vi inte kom iväg eftersom Pär hade feber och låg i sängen fredag och stora delar av lördag. Amsterdam ligger kvar, men frågan är om vi hinner att åka dit i år. Helgerna fram till jul börjar bli uppbokade av kalas och andra festligheter.

Min mamma är än en gång inlagd på sjukhus och vi hoppas att de den här gången ska kunna komma fram till en diagnos. Det verkar som att de har ringat in problematiken, men man ska inte ropa hej...

Jo, något nytt händer faktiskt! I morgon ska jag delta i min första seminariediskussion på nätet för kursen i kinesisk historia som jag har börjat läsa. Det antika Kina ska avhandlas och just nu är det mycket Shang, Zhou, Qin och Han som snurrar runt i mitt huvud.

Tjock engelska

Idag var det en stor dag för Pontus. Han hade sin första lektion i engelska. Nu ska han varje dag ha ett 30-minuterspass i sitt andraspråk. Lite tufft kan man tycka för någon som just har lärt sig att läsa på sitt modersmål. Jag har skrivit en del kritiska ord om skolsystemet, men när det gäller språkundervisningen tycker jag att den är mycket bra. De två första åren är det mycket lek inblandat och det är först i tredje klass som de får läxor. Vilken möjlighet att få lära sig ett andraspråk med sådan kontinuitet redan från första klass.

Anledningen till att de lär sig ett andraspråk redan i första klass är att de så småningom ska ta sin studentexamen, European Bacculerate, på det språket. På Europaskolan kan man välja mellan att ta sin BAC på engelska, franska eller tyska. Ingen omtanke utan baktanke med andra ord när det gäller språkundervisningen. Anledningen till att vi har valt engelska som andraspråk för barnen är att vi inte är säkra på hur länge vi kommer att stanna i Bryssel. Återvänder vi till Sverige inom några år så skulle våra barn ligga långt efter sina svenska klasskamrater i engelska om de hade ett annat andraspråk. En annan anledning är att vi ska kunna hjälpa dem med läxor o.dyl så småningom. Det kan jag inte om de är på franska, åtminstone inte i dagsläget...

Johan var nyfiken på vilken lärare Pontus hade i engelska idag. Pontus visste inte säkert vad hon hette. Johan bad honom att beskriva henne. Pontus säger följande, med stort allvar:
-Hon är ganska tjock. Hon har stora tuttar och rött hår.
Med hjälp av denna beskrivning kunde Johan tala om det rätta namnet på läraren. Johan log åt mig i smyg när Pontus gav sin beskrivning. Han är så stor att han förstår att det inte var någon "rumsren" beskrivning som Pontus gav. Tänk om en vuxen man hade beskrivit en överordnad på det sättet, då hade vi inte lett mot varandra i smyg....

Motorvägar

Om jag ska fortsätta där jag slutade förra gången får jag haka på temat motorväg. I förra inlägget skrev jag om skillnaderna på motorvägar i Belgien och Nederländerna och nu har jag haft möjlighet att utvärdera de tyska, danska och svenska motorvägarna också. I den lilla jämförelsen kan jag konstatera att de belgiska är de som är gropigast och att de nederländska är de tystaste och jämnaste. Givetvis har jag inte åkt alla sträckor som är motorväg i de inblandade länderna, men om man utgår från Bryssel och kör via Hannover och Rödby till den halländska kusten så är detta ett helt subjektivt och empiriskt resultat.

Det är höstlov och eftersom min mamma har legat på sjukhus stora delar av hösten kände jag att jag ville åka till Sverige. Min pappa och mina bröder sköter om allt som måste göras på ett bra sätt, men jag vill också vara delaktig i mammas liv och ge henne mitt stöd på plats. Som jag har skrivit tidigare tycker jag att det är påfrestande att inte kunna åka och hälsa på lite oftare. Mitt hjärta känns lite lättare efter att ha varit på plats och pratat med mina föräldrar och syskon. Det finns ingen säker diagnos på vad mamma lider av ännu och vi inväntar fortsatt utredning av henne. Mina föräldrar är ganska gamla och har varit mycket friska väldigt länge och det är jag tacksam för. Med det i minnet kan man tycka att man skulle vara förberedd på att de kommer att bli sjuka någon gång, men det är jag inte, trots att det har hänt en hel del med dem de senaste två åren. Det är jobbigt när någon i ens närhet är sjuk och ledsen.

Veckan präglades av sjukdom. När vi satte oss i bilen förra fredag eftermiddag hade Johan hög feber. Han piggnade till under resans gång och i söndags var han frisk igen. Söndag eftermiddag fick Pontus feber och helt frisk var han först igår. Då kände jag mig hängig och febrig och idag är det Pär som har feber. Förhoppningsvis är alla friska till på måndag.

Vistelsen i Sverige kändes både lång och kort på ett konstigt sätt. Beroende på det allmänna sjukdomstillståndet i familjen träffade vi inte så många vänner. Jag prioriterade också att kunna hälsa på hos mina föräldrar och ville därför inte boka upp för mycket under veckan. Jag hann ändå med att klippa mig, ansiktsbehandling och ett läkarbesök. Utöver det sysselsatte jag mig med en "Blitzshopping" i Borås, det vill säga snabb och oerhört effektiv. Vi köpte en del vinterkläder, framför allt till barnen. Frågan är när de kommer att använda dem...  Ikväll var det 15 grader varmt  i Bryssel och inte ett dugg lockande att börja använda underställ och täckjacka. Även bilen har förberetts för vintern - vi satte på vinterdäcken innan vi lämnade Sverige.

En nybliven sexåring möttes av ett spökpyntat hus  förra lördagen.  Våra grannar hade hängt upp spindelväv och lagt läskiga djur lite varstans i vårt hus, bland annat fanns det maskar i vår müsli... Det tyckte vi var kul. 

Barnarbete. Belöningen var att se Tintin i 3D.  Det är viktigt att barnen får bekanta sig med den belgiska kulturen på sitt modersmål...

Då Pär varit hängig har jag fått köra nästan hela vägen mellan Sverige och Bryssel idag. Det var bra för min del som, vid ett flertal tillfällen, har skrivit att jag tycker att vår bil är lite för stor... Den är fantastisk att köra långt med. Det är ju en tysk bil och den går oerhört bra på Autobahn, både när man kör snabbt och när man måste snigla sig fram i köerna. Därmed slutar jag detta inlägg där jag började, på motorvägen.